Möte med antroposofin
Text: T.S.
Mitt första möte med antroposofi var i slutet av 1960. Det var genom George Unger, då
verksam som sektionsledare för matematiska/ astronomiska sektionen vid
Goetheanum i Dornach, Schweiz. George Unger höll ett föredrag med temat
”Datamaskinen och människan” Föredraget hölls i en källare på Värmlands nation i Lund. Närvarande var ett flertal personer som senare i livet betytt mycket för Antroposofins utveckling inom olika yrkesområden.
Idag kommer jag inte ihåg vad som sades, men intrycket och mötet med
Georg Unger framstår som mitt första möte med den
antroposofiska kunskapsvägen. Det andra mötet var med G. R.
ungefär vid samma tidpunkt. I ett samtal efter föredraget som G.
R. höll fattade jag ett beslut som har fått större konsekvenser för
mitt liv än vad jag kunde ana vid det tillfället. Mötet förde mig till Solbergahemmet i Järna.
Första gången jag kom till Solberga var 1969, något senare började jag
som ”medarbetare” där. Några av de finaste åren i mitt liv, är åren då
jag som lärare var verksam på Solbergahemmet. Med öppna sinnen för vad
världen kom till mötes med, mötte jag det goda och kultiverade
”samhället”. Konst, musik, litteratur och dramatik var starkt befäst
på institutet. En stark och intensiv social gemenskap, är gömt i mitt
hjärta som ett bestående minne.
För en outvecklad själ som söker ett sammanhang samt en djupare sanning
och förståelse för livet kan arbetet med barn i behov av själslig vård
på ett läkepedagogiskt hem vara början till en ny själslig utveckling.
Efter 12 år på Solbergahemmet tillsammans med ungdomarna och
kollegorna hade jag vunnit stor och ovärderlig kunskap för mitt fortsatta
liv. Tiden på Solberga hade djup karaktär av övning, en inre övning som
tror jag, inte är vanlig idag.
Jag kom att intressera mig för högstadiet, de unga vuxna och deras behov
efter skolan då förberedelserna för vuxenlivet gör sig gällande.
Det var i första hand föräldrar till ungdomar som frågade sig ” Vad
händer med min son eller dotter när skoltiden är över och vuxenlivet tar
vid”. I det läkepedagogiska arbetet förbereds vuxenlivet tidigt, i den
meningen att hantverket får en betydelsefull roll från mellanstadiet
och upp i högstadiet. Det läggs vikt på att eleverna får pröva de olika
hantverken och därigenom lära känna olika ämnen och material, och vad de
kan användas till. Genom denna övning i praktiska färdigheter kan
läraren tidigt få en bild av vad den enskilde eleven har med sig som
begåvning.
Vad som kan utvecklas, och vad som är mödosamt eller kanske omöjligt att
utveckla. Pedagogiken ger ett stöd för eleven genom att han eller
hon får upprepa hur ett föremål har tillverkats under olika tidsåldrar
i historien. ”En produkts historiska utveckling”.
Från det läkepedagogiska fältet, kom “socialterapin” och arbetet med den
vuxna människan i behov av själslig vård att få en stor betydelse för
mitt fortsatta arbete. Rudolf Steiners föredragsserie Yrkets karma har
varit vägledande i förståelsen av den vuxna människans yrkesinriktade
liv. R. Steiner beskriver hur det ligger i människans hand, mer än
någonsin att för framtiden utforma sitt yttre öde. Det har inte alltid
varit så. I äldre tider var människan inspänd i ett stånd eller klass
vilket var utgångspunkten för yrket. Numer kommer yrkeslivet att
diffrentieras och specialiseras alltmer. Tidigare kunde människan
överblicka de produkter som framställdes, så är det inte längre. Idag
kan en produkts detaljer tillverkas i ett land och sedan sammanfogas
till en enhet i ett annat land.
R. Steiner skriver vidare: “Det är inte klokt att kritisera denna
utveckling. ”Det är en evolutionens nödvändighet”. Människan kommer att
vara ”mekaniskt hängiven” sitt arbete i yttervärlden. Människan kommer
att bli avtryck av sina yrken, därför att yrkeslivet påverkar det
själsliga livet och specialiserar människan själv.”
“Yrket är idag något man blir kallad till genom världens objektiva
utvecklingsgång. I äldre tider hängde yrkeslivet samman med det
religiösa livet, ”det mänskliga själslivet”. Detta har förändrats
från att vara yrkeslivet och livet i religiösa föreställningar till att
göra sig konkreta föreställningar om de andliga världarna.
Människan kommer att skapa utifrån helt andra impulser än de gamla goda
yrkesimpulserna vilka inte kan förnyas utan måste ersättas med nya.”
ur “Yrkets karma”
Att vara handikappad idag betyder inte att stå utanför ett yrkesliv. I
den mån vi tillverkar produkter som någon annan människa vill ha och
betalar för är vi inne i en produktion. Även om min insats är obetydlig
och yrkesprestationen mätt i yrkesskicklighet inte når upp till några
höjder. För det kanske är så att den högsta yrkesprestationen nu är
slutpunkten på något som påbörjades i en långt avlägsen tid, medan den
enklaste syssla idag är början på en utveckling som når sin fulländning
långt senare i evolutionen.
