Det finns en bild som gjort ett outplånligt intryck  på mig. Det var en waldorflärare som hade med sig ett frö från en björk till klassen. Han visade upp det lilla fröet med sin kärna och båda vingar. Så sa han, det här är ett björkfrö om detta lilla frö kommer i jorden, får rätt jordmån regn och sol kommer det att utvecklas till en stor björk efter några år.
Det märkliga är att det inte kan bli en ros, en ek eller al. Det blir en björk. Osynligt i detta lilla frö finns idén björk införlivad. Så växer björken och tar emot värme från solen som den lagrar i sin ved. En dag huggs björken ned och blir till ved, när vi nu eldar ger björken ifrån sig den solvärme den tagit emot och lagrat under årens lopp. Denna bild var för mig så levande, så intressant. Jag mötte metamorfosen genom den levande bilden. Förvandlingens underbara upplevelse i en andlig bild, hur det andliga verkar och gestaltar genom materien.
Fler av er har säkert upplevt något liknande.

De läkepedagogiska instituten var många gånger isolerade från samhället. Därigenom kunde man avskärma barnen från skadligt inflytande i pedagogiskt avseende. Det gick att strukturera dagen ur ett läkepedagogiskt perspektiv.
Här ingick genomtänkt arkitektur, mat som lagades i huset utan allt för skadliga kemiska tillsatser ex.v. salicylsyra (Feingold), radio och TV undveks i husen. En rad olika moderna artiklar avstod man ifrån för att möjliggöra en terapeutisk miljö. Detta kan verka tokigt och världsfrånvänt, men hade trots detta en stark positiv teraputisk inverkan. Var tid har sin verklighetsuppfattning om vad som är rätt och fel, framförallt vad som inte är korrekt och passande att tänka och göra.
Ett exempel på detta är barnhandlingen som genomfördes på söndagarna klockan tio. Denna kulthandling som är förankrad i en andlig syn på livet har en alldeles tydlig inverkan på barn med neurotiska diagnoser. Barnhandlingen äger rum i ett för stunden inrättat och gestaltat rum. Rummet omges av röda gardiner från golv till tak. I ena fonden finns ett altare med tända ljus och en bild av Kristus. Det är endast de tända ljusen som ger ett svagt sken i handlingsrummet. Barnen samlas utanför i en hall, var och en tas i hand innan de går in och tilltalas med orden ”Du vet att du går till en handling som skall lyfta din själ till världens ande”. Barnen samlas nu med sina vuxna medhjälpare stående i en ring. Därefter  leder en lämplig person själva handlingen i en rituell ceremoni. Varje barn tilltalas ytterligare en gång personligen. Det är en stor gåva att ha varit med och sett hur barn som annars skriker, biter sig och är oroliga, under denna stund ca. 20 minuter står alldeles stilla och följer innerligt det som sker. Denna kvalité är så väsensskild från mycket av det som vårt samhälle erbjuder för den här gruppen barn. Jag kan inte vetenskapligt belägga denna upplevelse. Den är sublim och subjektiv men ändå så uppenbar. Denna handling talar till det andliga i barnet, det andliga i barnet är alltid friskt. Organet som det andliga verkar genom kan vara skadat men aldrig jaget. Steiner gör liknelsen med en krossad spegel som ger en vrångbild av det den speglar i förhållande till en hel spegel. (Föräldrar och anhöriga bejakade denna handling för barnet) Tyvärr har handlingen avvecklats på något hem då den anses för utmanande och manipulerande.
Skoldagen började med en samling där ett veckospråk eller dikt reciteras och därefter musik på lyra och eller flöjt. På detta sätt började och slutade dagen, med gemensam samling alltid väl strukturerad med recitation av en dikt som anknöt till den aktuella årstiden. Alla barnen stod i ring med stöd av en vuxen i de fall det behövdes. Efter samlingen gick barnen till sina skolklasser eller till basterapi för undervisning eller behandling av olika slag. Dagen var starkt strukturerad, genom strukturen kunde barnens oro och ensidigheter dämpas, de vilade i den rofyllda genomtänkta terapeutiska omgivningen.

Kulturlivet blomstrade ofta på instituten där spelades i orkester, en del sjöng, spelade teater.
Terapier som läkeeurytmi, målningsterapi, modellering, kopparsmide och ridning för att nämna  några av de olika terapeutiska hjälpmedlen låg till grund för den läkande och rehabiliterande verksamheten.
Läkepedagogiken har rönt framgångar och blivit en accepterad metodik för behandling av olika funktionshinder.
Ref. Ingrid Liljerot Göteborgs universitet. En idé och dess utveckling.
Många föräldrar var tacksamma, intresserade och engagerade i det läkepedagogiska arbetet. Vi som var delaktiga i vården av barnen mötte föräldrar som var oerhört tacksamma för den avlastning som placeringen utgjorde. Det var föräldrar som var förbi av trötthet och psykisk misshandel men ändå kände skam att lämna bort sitt barn. De märkte att efter år av svårigheter med myndigheter, var det en lättnad trots allt att lämna över ansvaret till ett läkepedagogiskt hem. De upplevde att barnet blev mer harmoniskt och lugnt om än själva handikappet kvarstår livet ut. Genom denna miljöterapi och läkepedagogik upplevde många föräldrar att deras barn var på väg i en positiv utvecklingsriktning att kunna hantera sitt funktionshinder.

Övergången från det läkepedagogiska till det socialterapeutiska sker i 20-års åldern, man blir vuxen. Den vuxna människan kräver något annat än barnet. Nu gäller arbete, folkbildning, boende och fritid.
 Allmänt skedde en mindre revolution 1968 då omsorgslagen i sin första tappning infördes. Personer med utvecklingsstörning får laglig rätt till vård, boende, sysselsättning och utbildning efter ett enastående förarbete av Karl Grünevald verksam vid Socialstyrelsen. Avvecklingen av de stora institutionerna påbörjas. Mindre enheter i form av inackorderingshem skapas. Var och en ska ha eget rum med kokmöjligheter. Dagverksamhet i form av dagcenter blev en rättighet. Sedan 1994 gäller Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), med en del ändringar däremellan. Från att förstora handikappet och förminska människan. Till att förstora människan och förminska handikappet.

Tio år efter omsorgslagens införande togs de första stegen i Järna till en formulering av en Socialterapeutisk impuls.
Boendet utformades efter den enskilda människans behov av hjälp, stöd och social samvaro. En del önskade lantlig miljö, andra ville bo i samhället med närhet till affärer och sociala arangemang. En del ville lära sig att handla och sköta sina inköp efter egen förmåga. Lära sig att laga mat, tvätta, städa ja allt det som är normalt, normaliseringen inträder i form av socialterapi. Det anormala i form av inspärrning, exkludering, förminskning av människosjälen bryts i en väldig våg av förnyelse och inkludering. Andra kunde av olika skäl inte ta del av integrering. Deras öde var alltför belastat av svårigheter i detta jordeliv.
Individuellt liv i gemenskap, en föräldraförening bildades 1993 i samband med att Ensjöholms by i Norrköping skulle utvecklas vidare. Uppgiften för föreningen var och är att tillvarata enskilda anhörigas behov av hjälp och stöd att hitta rätt behandlings-boende-daglig verksamhet för barn och vuxna personer med funktionshinder. Boendeformen är den viktigaste delen att lösa. Sedan kommer den dagliga sysselsättningen, helst båda dessa delar samtidigt.
Det är den senare delen, arbetets betydelse jag vill gå närmare in på.

Slutet av 70-talet.

Det var föräldrar till ungdomar som ställde frågan ”Vad händer nu med min son/dotter när skoltiden är över och vuxenlivet skall ta vid.” Finns det någon fortsättning in i vuxenlivet?
Med en inriktning och omhändertagande i den anda vi har upplevt på den läkepedagogiska skolan. Många föräldrar hade upplevt den osynliga mänskliga kärleken och stämningen som fanns i läkepedagogiken. Varje barn blev synlig-gjort, fick ett omhändertagande på det personliga planet. Något av detta önskade man skulle fortsätta in i vuxenlivet.

Ett av de första integrerade boendena i samhället var Solängen. Järna gamla prästgård var till salu. Första gången jag såg den gamla prästgården med sin tiondebod, flygelbyggnader, uthus och stora trädgård var en solig dag i maj. Den låg där, vackert inbäddad i försommargrönskan. Platsen, husen allt var perfekta för ett inackorderingshem, beteckning på boende i slutet av 70-talet. Det lyckades oss att få köpa denna sörgårdslycka. Några pengar fanns inte, men en enorm entusiasm och med en god portion tur lyckades köpesumman lånas upp av en lokal bank som trodde på idén. Två familjer flyttade in och ett omfattande renoveringsarbete satte igång. Ritningar togs fram för 6 boendeplatser, vilka godkändes av Socialstyrelsen, genom SPRI:s åtgärdsprotokoll.

Det finns speciella stunder i livet då mer eller mindre stora beslut kommer till och idéer skapar något nytt i den fysiska och i den personliga sfären. En inkarnation, en födelse skulle man kunna uttala det som.

Jag hade fått en idé till arbetsplatser för personer med funktionshinder. I Järna fanns och finns flera små hantverksföretag. Hur vore det att skaffa en större lokal, erbjuda småhantverkare en plats för sin verksamhet, hjälp till maskiner och på det sättet skapa ett hantverkshus där varje enskild verksamhet bereder plats och arbetsuppgifter för personer med funktionshinder, mot en ersättning.
Under en rast på skolan där jag undervisade ringer jag upp Karl Grünevald dåvarande medicinalråd och ikon på Socialstyrelsen. Det otroliga sker, han svarar själv. Jag berättar vem jag är och vad jag har på hjärtat. Karl berättar att han just är hemkommen från USA där han sett och besökt en handelsträdgård som integrerat funktionshindrade i sin verksamhet. På min fråga om han kunde ge tillstånd till utvecklandet av daglig verksamhet enligt mina idéer svarade han, Ja sätt igång. Georg Malmsten på SPRI får godkänna lokalerna för boende. Så gick det till på den tiden. Detta samtal förändrade hela mitt liv på ett ögonblick. Karl G. kände till de läkepedagogiska hemmen och hade en del synpunkter på verksamheternas innehåll, bl.a. motståndet till integrering. Det rådde en viss schism mellan de stora pionjärerna i Järna och Karl. G, vilket spillde över på en del medarbetare. Kanske var Karl intresserad av att bryta motståndet mot integrering genom att ge tillstånd för klockargårdens konceptuella innehåll. Det fanns från något håll en aversion mot samhället och dess makthavare. Vi skulle klara oss själva helst utan inblandning utifrån med hjälp av föräldrar och anhörigas ekonomiska stöd. Dessa idéer fick överges när verklighetens bisterhet stod för dörren.

Gamla kyrkskolan i Järna där Järna konfektion varit verksamt i många år var till salu. Tekoindustrin lämnade Sverige för lågpris landet Portugal. Jean Hellstadius hade med hjälp av många sömmerskor sytt kjolar mm. till Hennes. Nu var det slut på det hela, fyra sömmerskor var kvar, samt en hel drös med symaskiner, tusental knappar, dragkedjor. Jean ville ha hundratusen kronor försitt livsverk, själva huset ägdes av kyrkan. Jag minns mitt första möte med Jean. Han stod på stentrappan till Järna konfektion klädd i en brun kostym med näsduk i bröstfickan. Hans ansikte var fårat, en mustach som grånat av ålder men välansad och prydlig.  Solbergahemmet kände ett visst ansvar för fortsättningen av elever som slutat och inte hittat en fortsättning i vuxenlivet. Stiftelsen Klockargården bildas och beviljas ett lån av Solbergahemmet till köpeskillingen av Järna konfektion. Turligt nog fick vi genom Jean en förfrågan från Hennes/Mauritz att sy fyratusen klädgarderober i tyg.Tack Jean för att du trots sjukdom lotsade oss genom denna process. Inkomsterna för garderoberna räckte till nödvändig målning och reparation. Så var det hela igång med snickeri, ljusstöpning, vävstuga, ullsömnad och stickeri. Senare kom skomakeri till. Nio platser i dagcenter blev tillståndet utfärdat till. Platserna fylldes snart av personer från Saltå arbetsskola och Solbergahemmet.

Arbete – medicinska terapier – folkbildning

Under några år växer nu fram ett koncept för den medicinska Socialterapin. Genom antroposofiskt orienterad läkare och läkepedagog har vi nu regelbundna läkarkonferanser där vi tar upp personers olika behov ur ett medicinskt perspektiv och anpassar terapier efter behoven.
Folkbildningen utgör en fortsatt undervisning i läsning, skrivning och räkning. Det har visat sig att läsningen kan komma igång längre fram i livet. Det är naturligtvis viktigt i integrationshänseende att kunna basal räkning och förstå pengars värde, som att kunna läsa hjälpligt. Sedan flera år tillbaka kommer särskollärare till klockargården och undervisar de som vill få en fortsatt folkbildning. Genom denna förlängda skolgång har någon lärt sig läsa, andra upprätthåller sina tidigare kunskaper.
Pionjärtiden på gamla Klockargården präglades av engagemang, arbetsglädje och kreativitet. Studier i antroposofi har hållits levande under alla år. När det gäller terapeutiska behandlingsformer har vi kunnat erbjuda läkeeuretmi, målningsterapi, bothmergymnastik, talgestaltning och formteckning under olika perioder.
Under ledning av läkare och läkepedagog. Numer är det boendena som ombesörjer det medicinska behovet. De konstnärliga terapiformerna är grunden i socialterapin när det gäller att utveckla den mänskliga själen, att skapa balans och utveckling av det egna jaget. Arbetsdagens struktur är viktig. För att undvika oro, aggressivitet, nedstämdhet försöker vi gestalta dagen med vissa hållpunkter. Varje morgon samlas alla för en morgonsamling då vi läser ett språk/dikt som förbinder själen med årstiderna och årsloppets högtider. Vidare berättas det vad som sker under dagen, var och en tilltalas och får veta var den skall arbeta osv. Om någon fyller år dukas det  speciellt för honom eller henne i matsalen, man får en ros, vi andra sjunger och hurrar. Alla blir uppmärksammade och tilltalade. Måltider och kafferaster ligger på bestämda tider. Allt för att minska oro och osäkerhet. Till jul och Mikaeli har vi högtidsteman.

”Arkitektur, materialval, inredning och färgsättning har en mycket stor inverkan på
människan. Likaså har medvetet gestaltade trädgårdsparker, områden för promenader
samt t ex närhet till vatten, en stor betydelse för det själsliga välbefinnandet. Därför lägger
vid stor vikt vid en estetisk tilltalande miljö såväl inomhus som utomhus.” (Ur kärnvärden)

Efter några år på gamla kyrkskolan och efter att vi förstått att socialterapin hade en framtid i Sverige började jag tillsammans med arbetstagare och medarbetare skissa på ett hantverkshus utifrån följande komponenter.

Flexibla möjligheter för olika hantverk med meningsfullt innehåll.
En arkitektonisk utformning som tillvaratog perspektiv utifrån tanke, känsla och vilja. Med människans välmående i centrum.
En klimatsmart uppvärmnings form.
En plats med gångavstånd till kommunikationer.

Ett hus är så mycket mer än väggar och tak. Utformningen har  betydelse för trivsel och trevnad.
Omsorg, skönhet och förnuft, var utgångspunkten vid byggandet av  huset. Vi mår bra eller mindre bra beroende på hur huset utformas i det yttre och i det inre. Sju timmar per dag, fem dagar i veckan, två hundra dagar per år, sätter sina spår. De som ska vistas i huset så många dagar bör få känna sig bekräftade i ett hölje som kan ge omsorg skönhet och kärlek. Eftersom det nya Klockargården skulle innehålla olika verkstäder, matsal och kök, kontor, skolrum och butik var det  viktigt att dessa placerades och utformades på ett så dynamiskt sätt som möjligt. I de inre rummen tog vi hänsyn till hur solen faller in i rummet. Var kommer skuggorna under dagen. Hur möter vi varandra. Var uppstår samtal. Var uppstår irritation. Var sluter vi cirkeln som ger trygghet. Är det linjerna som utgör rummet, eller rummet som utgör linjerna? Två olika sätt att se på verkligheten. Eller som någon formulerat det; fågeln flyger inte genom luften. Fågeln flygs av luften, därför att luften är medskapare av fågelns form. Fisken simmar inte i vattnet, fisken blir simmad av vattnet därför att vattnet har gett fisken dess form. I inledningen tog jag björkfröet som exempel. Det lilla björkfröet som bär inom sig hela idén björk. Det lilla fröet växer inte självt, det är jorden, solen och regnet som växer björken. Det är metamorfosen. De osynliga krafternas förvandlingskonst. Björkens trä kan bli ett vackert bord och härigenom glädja människan.
Jag träffade till slut en arkitekt som var villig att lyssna på byggherrens önskemål. Så växte byggnaden fram, väl anpassad för sin tid och för framtiden. Varje detalj i huset var väl genomtänkt med bergvärme, värmemagasin i vinterträdgården, hantverkslokaler runt en innergård. Stora ljusinsläpp i söder med uteplats. De olika lokalerna har nära kontakt och kan hjälpa varandra om så behövs. Under byggets gång steg under en period räntorna till helt vansinniga siffror. På något sätt hade vi högre makter med oss och kunde rida ut stormen. Bland annat en Landstingsborgen och en god bankkontakt. Byggnaden är tjugo år efter sin tillkomst fortfarande helt modern och fyller kraven för daglig verksamhet.

”Datorn som verktyg
efter var och ens förmåga,
för att möta var och ens behov.”

Insikt och datorns möjlighet efter var och ens förmåga för andras behov.
Det hela började under sena åttiotalet. Klockargården fick en ansökan från en man med autism liknande diagnos. Han hade varit vaktmästarhjälp på en skola i Stockholm under något år men situationen blev ohållbar. Han började arbeta hos oss med enklare kontorssysslor. Vi hade börjat datorisera vårt kontor med de första Atari datorerna som hade grafiskt gränssnitt. Vi kan kalla personen för Stefan. Stefan visade en viss nyfikenhet för de nya elektroniska instrumenten. Under samma tidsepok som detta utspelade sig hade några personer börjat studera R.S nationalekonomiska kurs samtidigt som vi praktiserade våra studier med att starta en bankliknande verksamhet, Fria Kulturfonden. Efter en tid hade vi en kunddatabas på cirka ettusen namn och adresser som låg i skriftlig form. Det här behövde få struktur och läggas in i en databas. Det slog mig att detta kunde vara ett arbete för Stefan.
Efter att ha förberett en databas med en enkel manual, grepp för grepp, började en inlärningsperiod som Stefan var helt med på. Snart kunde han själv skriva  namn adress och de uppgifter som behövdes. Det otroliga var att Stefan skrev  samtliga adresser helt rätt, inte ett stavfel. Hans funktionshinder passade synbarligen för liknande uppgifter. Så småningom slutar han hos oss och får arbete på ett skolbibliotek. Detta var upptakten till startandet av en ny verksamhet med inriktning på data – kommunikation. Insikt flyttade in till lokaler i Södertälje. En takvåning vid vattnet, centralt och helt integrerat bland andra kontorsverksamheter. Med ganska enkla medel plockade vi ihop en komplett serverlösning bestående av webserver, e-postserver, domänserver samt ett intranät. Det hela byggdes med Linux komponenter som är ett fritt operativsystem liknande Unix. Åtta personer arbete här under lika många år. Vi erbjöd utbildning i tangentbords träning, databashantering och stansning, drev ett antal webb hotell, BBS med möjlighet till forum. Vi var kanske lite tidigt ute, men lade grunden för vad som skulle kunna bli en realitet i framtiden. Med tanke på att Sveriges kommuner scannar in sina fakturor för elektronisk arkivering så förstår var och en vilken framtida möjlighet det ligger i detta arbetsområde.

Ett annat stort område för arbetstillfällen är montering förpackning demontering. Inget nytt men utvecklingsbart.
Integrering i mindre företag och verksamheter ger redan nu en icke oväsentlig del av arbetsmöjligheter.
Service verksamheter i form av trädgårdsskötsel, utkörning av varor, driva en ekologisk butikskedja. Här sätter endast fantasin och människan gränsen.

”I en vuxens människas liv intar arbetet en central plats. Att hitta en gemenskap, att få
känna sig behövd, att hitta en meningsfylld uppgift, är särskilt viktigt för en person med
funktionshinder. Genom detta blir funktionshindret relativiserad och personen får möjlighet
till ett skapande och rikt liv.”  (Ur kärnvvärden)

Spännvidden av funktionshinder är enorm. Från de som med hjälp och stöd genom hjälpmedelsutveckling kan delta i en produktion till dem som är oerhört begränsade och kanske klarar av att sitta med och titta på en kortare stund. Den sistnämnda gruppen, har behov av medicinsk teraputisk hjälp och ständig tillsyn.

Målet i vårt arbete är att göra handlingar förutsägbara, föreställningar hanterbara och sinnevärlden begriplig.
Att dela in  i grupper kan vara knepigt då varje individ är unik med sina speciella möjligheter och brister. De allra svagaste behöver inom överskådlig framtid hjälp och stöd i livet av andra människor. De som med hjälpmedel kan utföra en för samhället efterfrågad tjänst eller tillverkning har stora möjligheter i en framtid om man bor och lever i ett samhälle som vill värna om denna grupp. Det öppna och moraliskt mogna samhället, som tar hänsyn till alla individer har störst möjlighet att utvecklas vidare i detta avseende. Det är ingen självklarhet att personer med funktionsnedsättningar får den enastående hjälp som vårt land ger. Det är ett stort ekonomiskt åtagande, men också en tillgång om ekonomi finns. Yrkesverksamma inom vård och omsorg torde vara fler, än de som söker och har behov av stöd och service.

Samförstånd som drivkraft för samarbete.

Nästa projekt var av samarbetsinsikt. Solåkra, Saltå by och Klockargården tre olika verksamheter men kallade sig för socialterapeutiska. Vi tre hade under en längre tid arbetat med förpackning, montering och kuvertering bland annat. Från Klockargårdens sida ville vi flytta ut den verksamheten från oss och hitta ett samarbete med de andra instituten för att renodla denna sektor. Grannhuset till Klockargården ProCace var till salu och passade utmärkt för vårt samarbete. Här växte nu fram en verksamhet med 25 platser som var skräddarsydd för våra intentioner. Nu möts arbetstagare från Solåkrabyn, Saltå och Klockargården för att gemensamt möta näringslivet på alvar. Genom annonsering lyckas vi få in det ena arbetet efter det andra. Genom mängden uppdrag kunde vi utveckla ett logistikcenter för ett tjugutal dagliga verksamheter i Stockholms län. Därmed kunde vi bidra med arbetsuppgifter för långt fler arbetstagare än våra egna. Verksamheten omsätter i dag ca. en miljon kronor. Och utvecklas hela tiden mot nya mål. Det ligger i vissa fall en styrka i samarbete på området daglig verksamhet. Nya försäljningsvägar genom internet butiker ger oss möjlighet att nå nya arbetsområden och knyta dessa  till vår verksamhet. Daglig verksamhet i den här omfattningen fordrar medarbetare som är fokuserade och inställda på näringslivsfrågor, kan tala och ta kontakt med företag i behov av packnings och monterings hjälp. Det fordras framåtanda och go. Utvecklingen för den här gruppen personer är otrolig. Vem kunde ana på 60-talet att det fanns en sådan otrolig resurs på våra anstalter Vipeholm i Lund, Salberga i Sala, Källshagen i Vänersborg och Västra Mark i Örebro där den dagliga sysselsättningen ofta bestod i att flytta en skottkärra med sand från den ena sidan av rastgården till den andra, lite överdrivet.

”Anstalterna uppfördes ofta på landsbygden där de intagna levde sina liv utan att någonsin behöva lämna området. Vården på anstalterna var medicinskt inriktad och man satsade litet eller inte alls på att stimulera och aktivera patienterna. Vården var till stor del inriktad på förvaring och att skydda omvärlden från att se dessa individer. Det fanns varken tidningar eller radio på avdelningarna, inga leksaker på anstalterna för barn. Den påtvingade sysslolösheten  var total och man var helt isolerad från omgivande samhälle. Ensamheten var stor trots att patienterna var många. Följden blev bisarra beteenden, självdestruktivitet och depression. Det var vanligt med tvångsbälten, inlåsning på isoleringsrum och kroppslig bestraffning. Patienterna sov i stora sovsalar och många tvingades vara sängliggande hela dygnet. Hygienen sköttes enligt löpande band-principen. Det var inte tillåtet med egna kläder eller personliga ägodelar. Patienterna intog all mat med sked eftersom kniv och gaffel ansågs för farliga.”

När vanliga, snälla människor möter en sådan kultur, så är man först förskräckt sedan passiv och i värsta fall efter en längre tid delaktig. Institutionskulturen avtrubbar oss och det som ur moralisk synpunkt är förkastligt blir till en själslivets brutalisering om inte en korrigering infinner sig. När något gått för långt, har blivit institutionaliserat är nog den enda möjligheten att bryta en nedåtgående destruktiv ström att lägga ner eller radikalt riva hela huset.

Din värme – den tilltagande – värmer mig i djupen.
Djupen där de isiga skikten ruvar.

Den annalkande vårfloden räds jag icke.
Din bekräftande blick
lärde mig simma!

G. N – vårkänningar mars 2010

Jag går helst i obanad terräng

Jag går helst i obanad terräng!
Jag vill sätta ner skidan på Guds rena, vita, oskrivna ark
och kunna blicka bakåt för att se spåren av den egna
ansträngningen.

Se spåret för att veta vart jag är på väg.
För att se vad som är Gud och vad som är jag.
Ett är säkert: Gud tillhandahåller bara arket.
Det är jag som skidar.

G.N – Hemavan mars 2006

Text T.S

Om man frågar personer med mångårig kontakt med antroposofin, ”Vad är antroposofi?” kan man få många olika svar, här är några exempel: Rudolf Steiner, skolningsväg, helhetssyn på människan, filosofi, levnadssätt, lära om medmänsklighet, att människan är en tregrenad varelse med kropp själ och ande, eller en metod att uppnå andligt skådande.
Svaren är adekvata utifrån de olika människornas upplevelse av antroposofi. Det kan även vara en metod, en kunskapsmetod att utforska människans möjligheter i hela sin vidd.
Resultatet av forskningen kan sen redovisas i form av en verifiering av forskningsresultatet.
För att nå ett resultat kan det vara ett hinder att sätta upp en kunskapsgräns, hit men inte längre kan vi nå, för då upphör möjligheten till verifiering av forskningen. Vi kommer till en punkt där vetandet övergår i tro. Här står vi och kommer inte vidare. Övergången från det kvantitativt mätbara, till det kvalitativt omätbara. Där materia övergår till ande finns i dag inga kända instrument för verifiering av sådan kunskap. Frågan är på vilket sätt kan jag förstå inte bara den materiella världen omkring mig utan även den andliga verklighet som finns i mig och som verkar genom den yttre världen.
Vi kan arbeta med en hypotes om en andlig existens som utgångspunkt, vilket kan bli vårt forskningsobjekt, eller om hypotesen är ämnet subjekt.
Vad finns det då som kan utgöra hypotesen, jo att det egna jaget är av andlig natur. Jaget går inte att mäta eller väga, men det finns det vet varje människa som kan säga jag om sig själv. Genom vårt tänkande som kan var subjektivt eller objektivt så kan vi säga att jag är ett jag är objektivt eftersom ordet jag aldrig kan komma utifrån och mena mig. Att gud finns eller att änglar vakar över oss är subjektivt men att jaget existerar är objektivt, eftersom jaget är av översinnlig art existerar en (andlig) värld eller en värld där fenomen som ordet jag existerar.
Val och frihet är några egenskaper som jaget bär i sig. Det (jag medvetandet) finns inte hos djuren vilka är ofria i sitt vara. De är överlämnade till begär och drifter vilka de ej kan styra över.
Kan jaget verka och leva utan den fysiska kroppen som bärare, och i så fall hur?

I antroposofiska ledsatser heter det ”1. Antroposofi är en kunskapsväg som vill leda det andliga i människans väsen till det andliga i världsaltet. Den (kunskapsvägen) uppträder i människan som hjärte- och känslobehov. Den måste finna sitt berättigande genom att kunna tillfredsställa detta behov. Endast den som i antroposofin finner vad han av hjärtat söker kan ge den sitt erkännande. Därför kan bara de människor vara antroposofer som upplever vissa frågor om världen och människans väsen så livsnödvändiga som man upplever hunger och törst”

Finns det ett egenvärde i att göra Antroposofin känd och tillgänglig.  Om det gör det, finns det naturligtvis möjlighet i vårt medifierade samhälle. Eller är det så att den som söker kunskap om andliga världar och ledning för att nå insikt i dessa, finner det när tiden är mogen och törsten måste tillfredställas. Att antroposofin inte är nämnvärt utbredd och känd som filosofi, beror till stor del på att Steiners skrifter är fullständigt oförståbara för många människor. Man kan se verkningar av antroposofin i sjukvård, pedagogik, jordbruk mm. Det fanns och finns  antroposofer som på ett lysande sätt kan ge den intresserade bilder av en översinnlig värld. Bilder som går att växa med och inspireras av och därigenom utvecklas i en ny riktning. Det finns inga genvägar till andligt skådande. Det är en lång,  krokig och mödosam väg det har de flesta förstått. Att gå en kunskapsväg är något helt annat än att ha en tro. Den troende söker sig kanske till kyrkan för att få tröst. Går man en kunskapsväg söker man sig till ex.vis meditation, yoga eller antroposofi för att kanske få svaren på de stora frågorna. De människor som intresserar sig för översinnlig kunskap nöjer sig inte med tron. Tro håller miljoner människor fångna i villfarelser, slaveri, och allmän tankesmörja. Kunskap gör människan fri och farlig, det vet varje politiker som nått maktens boningar.
De som har synpunkter på Antroposofiska sällskapet kan börja med att bidra med konstruktiva idéer, hur det hela ska gå vidare in i en ny tid, om inte så kommer det att visa sig tids nog. För många är antroposofin en privat angelägenhet, det egna ödets väg befruktats genom ett mänskligt möte vid ett speciellt ögonblick då de magiska orden når  själen och tänder den eld som för in på en ny väg, med nya mål och nya sanningar.
Var och en är ensam i sin bräckliga farkost och ska nu styra till en fjärran hamn där inte blott döden väntar utan en ny födelse i en fördold värld. (fri tolkning av Erik Gustaf Geijers dikt)

Antroposofin är inte en frälsningslära, det finns säkert sju andra vägar att bli frälst på.
Frälsning är för övrigt en osäker väg att beträda. I frälsningen lurar dårskap och fanatism. Det är nog inte en framkomlig väg även om den i mild form finns här och var. Antroposofin är ingen basal nödvändighet för att ta sig fram genom livet på jorden. Det är inte heller ett tänkandets njutningsmedel för en privilegierad andlig överklass, som  förkastar det mesta som det oinvigda folket gör och tänker. Antroposofisk filosofi är något man möter, tar till sig och lever med i frihet under kanske ett helt liv.

Tankar till “lön för mödan”.
Text: T.S.

Arbete är en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde i form av vara eller tjänster. En part köper den andres tid mot att arbete utförs.
Resursen kallas arbetskraft och kan vara lönearbete (i planekonomiska termer) karriärsarbete (fria marknaden) det hela utspelar sig på en arbetsmarknad.

Som ersättning för mödan (arbetet) erhålls lön.

I dag skapar vi arbetstillfällen i den dagliga verksamheten allt efter förmåga, fantasi och begåvning. På så sätt har en mängd verksamheter uppstått de senast 40-åren. Dels med egen produktion och produkter samt uppdragsproduktion. I de flesta fall då det gäller uppdragsproduktion är enhetsbetalningen låg och som inte på långa vägar bekostar de fasta och rörliga utgifterna för verksamheten.
Det gemensamma för alla dessa verksamheter är att de skapats ur å ena sidan omsorgslagens tillkomst den andra sidan den enskildes behov, önskningar och möjligheter. Med andra ord en  motsats till normalt företagande där  marknaden efterfrågar en tjänst eller produkt och sedan anställs medarbetare efter dessa behov.

Om vi beaktar de ca. 55 tusen personer som har insatser enl. LSS är vidden av olikheter stora, behoven likaså. Gemensamt för gruppen är att de i första hand ej kan stå till arbetsmarknadens förfogande, då arbetshindret är för stort. Den ena parten är inte beredd att köpa den andres arbetsförmåga.

“ Dagens arbetstagare kräver inneboende kvaliteter i arbetet – att
själva arbetsaktiviteten ska vara tillfredsställande. Det är inte så
att dagens anställda inte är villiga att jobba, men det ställs nya krav
på arbetets innehåll.”

Med omsorgslagens införande -68 nu (LSS) betalar det allmänna det vill säga skattebetalarna kostnaderna för boende och daglig verksamhet. Daglig verksamhet är en rättighet för den enskilde vuxne och en skyldighet för kommunen att erbjuda. Det finns även beslut på att den som har insatsen daglig verksamhet har rätt till habiliteringsersättning per närvarotimma. Detta är ingen lön (idag). I övrigt har man rätt till pension som till del skall betala hyra i boende samt övriga ev. kostnader.
De grupper vi  talar om är den grupp som inte är aktuell för arbete på den öppna arbetsmarknaden, utan i behov av extra resurser för att klara det dagliga livet. Det kan vara personlig assistent, ständig tillsyn osv.
Sedan har vi en grupp som generellt uttryckt presterar ett arbete, som är glada och mycket tillfredställda med att gå till arbetet, och som upplever att de har ett arbete,  är medvetna om detta.
Här är det en annan sak. Här skulle man kunna tala om “lön” i någon form. Ett exempel: På Tuna Pack väljer företag att lägga ut arbete i stället för att ev. anlita låglöneländer.
Betalningen för utfört arbete är i de flesta fall långt under vad som är gängse på ordinarie arbetsmarknad. Dock är det ett i många fall utomordentligt bra arbete för våra arbetstagare.
Skulle hänsyn tas till lön, arbgivar.avg. försäkringar ev. sänkt pension mm. skulle lönen för arbetet inte räcka särskilt långt. I lågprisländerna till en tallrik ris.

Det finns verksamheter där “lön” skulle vara adekvat med den definition av arbete som nämns i början.

Två regleringsfaktorer finns idag.
Pension
Hab-ersättning

Pensionen är komplicerad att ändra till lön och kräver förmodligen regeringsbeslut.
Eventuellt stort motstånd från handikapprörelsen.

Habersättningen skulle vara en framkomlig väg att kalla för lön, dock är risken stor att den blir skattepliktig, ingå i regelverket för inkomst av tjänst, vilket den inte är idag. Här skulle en beräkning kunna göras som grundar sig på intäkter på utfört arbete, minus kostnader hänförda till produktens framställning.

En utveckling åt hållet lön är en känslig fråga, då eventuellt alla inte kommer ifråga. Vilka ska få lön, vilka får inte. Ska alla få lön, blir lön urholkat och ett negativt ord utan egentligt innehåll. Många tankar behöver födas och diskuteras innan svaret visar sig. Man bör även fundera på vad som uppenbaras om vi kidnappar ett ord som redan har ett bestämt innehåll. Kan detta då ses som en desperat åtgärd för att försköna något som inte är vad det skulle vilja vara.

Tidigare publicerad i LÄS  Text: T.S.
Får läkepedagogiken omformas så att den även passar för vuxna människor med funktionsnedsättning? Eller måste man hålla sig strikt till det som Rudolf Steiner gav med tanke på barn? Diskussionen hettade till ordentligt när socialterapin infördes som begrepp i Sverige.

Läkepedagogiska verksamheter utgör pedagogiska öar som bygger sitt arbete på Läkepedagogiska kursen som Rudolf Steiner höll 1924 i Dornach. Dessa små provinser är ofta genomgestaltade med tanke på utformning och innehåll. Hänsyn är tagen till miljö och omgivning. De läkepedagogiska hemmen vill av förklarliga skäl avskärma intrycken från yttervärlden, för att med ett personligt bemötande om möjligt läka och lindra de svårigheter som barnen fått med sig in i livet.
I Sverige har det äldsta läkepedagogiska hemmet varit verksamt i mer än 70 år och vunnit uppskattning hos många berörda. Naturligtvis har kritik riktats från olika håll mot den läkepedagogiska rörelsen, konstigt vore det väl annars.
Den läkepedagogiska behandlingsidén utgår från en filosofisk medicinsk inriktning, genom att i behandling och utveckling tala om en tredelad människobild. Rudolf Steiner betecknar människan som ett tredelat väsen bestående av kropp, själ och ande. De två första leden kan allmänt accepteras, med frågetecken runt själ. Talar vi om ande är vi i naturvetenskaplig mening inne på religionsvetenskapligt område.
Trots dessa begrepp har läkepedagogiken vunnit respekt i många sammanhang, både när det gäller behandlingsframgångar och sättet att ta hand om barn med funktionsnedsättning.  Ett av de största acceptansproblemen är att ett “andligt skådande” fordras i förståelsen av den antroposofiska människobilden. Här kommer ett dilemma in: vad du intellektuellt kan åstadkomma genom att följa en kunskapsmässig utvecklingsväg som tar slut genom att du måste överge tankeförmågan för ett troende. Tro är svagheten i rationellt tänkande, tänkandet är begränsat med hänsyn till individens förmåga. Det elitistiska tänkandet skapar övermänniskan som anses ha ”övernaturliga” talanger som exempelvis klarseende. Med detta har en svag punkt definierats som endast en liten del av mänskligheten kan antas ha tillgång till, nämligen ett andligt klarseende.
Eller är det så att människan ännu ruvar på dolda talanger som sakta utvecklas och som börjar komma i dagen? En värld som är fördold för de allra flesta men som öppnas för fler och fler.
Vi kanske befinner oss i ett paradigmskifte där en allt större del av mänskligheten närmar sig en tröskel mellan det andliga och det materiella. Nya – eller kanske sovande – organ utvecklas för att skåda det idag osynliga. Vi kan klart konstatera att vi omges av en mängd olika krafter som vi ännu bara kan ana.
Så har den läkepedagogiska impulsen verkat i snart hundra år. Tusentals medarbetare har arbetat i de olika hemmen runt om i världen och därigenom kommit i kontakt med grundimpulsen i antroposofin. Flera har haft möjlighet och kunnat ta till sig det stora och nyskapande i Rudolf Steiners tankevärld. Antroposofin har gett oss en kunskapsväg och en möjlighet till fördjupning av människans förmåga att förstå sig själv och världen inklusive kosmos.

Faran är stor att man fastnar i en given form, förlamad och oförmögen att föra impulsen vidare. Man vågar inte ta nya initiativ för man vet inte vad Rudolf Steiner skulle ha för synpunkter i den tid vi lever i. Detta kan leda till att impulsen stelnar istället för att en kreativ utveckling kan fortgå.
När socialterapin och då Järnamodellen försiktigt introducerades, möttes den av just osäkerheten om det var rätt att omforma läkepedagogiken och föra med den in i socialterapin.
Övergången från barn- och ungdomsåldern till vuxenlivet var ett tema för samtal och diskussioner under flera år i början av 1980-talet. Kanske berodde det på att Steiner inte hade gett någon ”Socialterapeutisk kurs” som motsvarade Läkepedagogiska kursen. Samtalen ledde mer i riktning mot en fortsatt läkepedagogik men läraren ersattes av arbetsledaren. Vi som arbetade med frågan var mer inne på att anknyta till den tid vi befann oss i då, inte hur det var femtio år tidigare.
Läkepedagogiska Instituts Förbund (LIF), en sammanslutning mellan läkepedagogiska hem i Järnatrakten samt några enstaka vuxenverksamheter, ombildades 1993/94 efter moget övervägande till Läkepedagogiska och Socialterapeutiska Förbundet (LSF). Socialterapin som begrepp var därmed införlivat och accepterat i våra egna kretsar 10 år efter att de första stegen tagits. Hos myndigheterna hade begreppet funnits ett antal år.
Vi ansåg att den rådande tidsandan med omsorgslagen, integrering i samhället och dess funktioner, respekt och ödmjukhet inför den enskilde var en adekvat väg att fortsätta på, en modern tolkning av det som Steiner gett oss att arbeta vidare med. Vi analyserade tidsandan, de ekonomiska möjligheterna, det rådande klimatet inom olika områden med sikte på att föra in den antroposofiska grundimpulsen, att människan är ett fysiskt, själsligt och andligt väsen i ett gudomligt kosmos.
Socialterapin är inte en läkande pedagogik. Den vill vara ett instrument för vuxna med funktionshinder att hitta sociala sammanhang som kan verka terapeutiskt på kropp, själ och ande – genom anpassade boendeformer adekvata arbetsmöjligheter, medicinska terapier, folkbildning och utvecklande fritid. Socialterapin kan se väldigt olika ut i världen, den är inte bara ett Järnafenomen. Begreppet har från början använts i Camphillrörelsen vars grundare är Karl Konig.

Majdagarna 2009

Text: T.S.

Människan kommer inte in  i den här världen endast genom en brutal intellektuell  klarhet över den fysiska världens lagbundenheter. Den fysiska världen är ett medium som människan föds in i men som hon inte härstammar från. Den fysiska världen är en dimension av fysiskt liv och fysisk död. Den delen kan vi förstå till viss del och kan därigenom hantera det dagliga livet.

Vi har möjlighet att stämma av den fysiska kroppen med vår inneboende andliga kraft som konstituerar vår värld och som lever i oss i varje ögonblick. Den andliga kraften finns förborgad i varje sten växt och djur men har sin högsta medvetenhet i människans jag.

Genom jaget kan människan medvetet ansluta till den andliga världen mellan födelse och död. Rudolf Steiner har gett anvisningar om hur man kan närma sig den andliga världen på olika sätt. Han talar även om meditationen som en möjlighet till inträde i denna värld.
Den läkepedagogiska meditationen punkt krets som finns beskriven i Läkepedagogiska kursen ger en föreställning om en gul punkt eller blå, som växer och blir till en oändlig omkrets. Föreställ er en blå omkrets som krymper till en oändligt liten punkt. Försök att gör denna rörelse i ert inre. Det oändligt lilla blir det  oändligt stora. Gör vi detta så kan man upptäcka att punkt och krets är samma sak.
I samma meditation ger han en annan ordmeditation. Vi ska föreställa oss på morgonen när vi vaknar ” Jag är i Gud”. På kvällen föreställer vi oss ”Gud är i mig” Försök att föreställ dig att det är samma sak. Jag är inget annat än Gud, Gud är inte något annat än Jag.
Att göra rörelsen i sitt inre eller att skåda in i själen och med det inre ögat göra föreställningen är en övningsprocess. En värd där dessa tankar lever är en värld av levande sanning.

Med vårt fysiska seende där ögat som organ varseblir ljuset och mörkret och därigenom former och färger är i sig en gåta lika stor som ett inre skådande och ett inre ”öga”.

Hur och på vilket sätt kan detta kopplas till golf? Tanken är vid första anblicken vara något stötande för många. En representant för handigolf ringde ett institut för att fråga om någon var intresserad av en grundkurs i golf och fick till svar ” ni har kommit till X  och här har vi ingen golf”.Trots det,  låt oss ta en ”titt” och skåda in i de mysterier som ligger dolda i denna ädla sport med anor från 15-1600 talet man vet inte exakt. Golfen som sport har bara i Sverige 500- tusen utövare, en folksport med andra ord.
Vad är det då som fångar intresset för just denna sport som länge ansetts som motion för  överklassen, andra menar att det inte mer motion än sängrökning, men som i vår tid blivit en tillgång för var och en som vill ägna sig åt  sporten. Utan att generalisera allt för mycket så kan man påstå att i människans natur ligger en längtan efter att utforska det som är svårt och svårbegripligt en outsinlig drift att uppfinna och utveckla nya saker.

Golfen är omgärdad med regler för hur, var och när vi får göra det ena eller det andra med bollen, med klubban med oss själva men framförallt ligger den stora utmaningen i att greppa klubban ställa upp kroppen och klippa till bollen som är ca 4 cm i diameter. Låter inte svårt kanske, bollen ligger trots allt stilla.
Det har skrivits mängder av böcker i ämnet golf men ändå är det en i högsta grad  levande gåta att få till denna enkla rörelse i verkligheten.
Vad kan då svårigheterna  bestå i?
Människan består dels av den fysiska kroppen, astralkroppen, eterkroppen och jaget. Detta har vi lärt oss, det är grunderna i den antroposofiska människobilden. Om vi nu tror att det förhåller sig så, för helt säkra kan de flesta inta vara, men vi håller det för troligt.

Swingen eller rörelsen på golfspråk, för ett sådant språk finns, är oerhört enkel den är så enkel att ett barn kan göra denna rörelse efter lite övning. För vuxna är det en annan sak.

När vi som vuxna närmar oss golfsvingen gör vi det med jaget, astralkroppen, eterkroppen och den fysiska kroppen och då blir det komplicerat. Barn och ungdomar har inte detta komplicerade sätt att möta denna rörelse. Naturligtvis gäller här som i allt annat vi lär oss, som har med rörelse att göra, nämligen att öva. Vi måste öva för att nå färdighet.

Golfsvingen är en rörelse runt å ena sidan axelpartiet och andra sidan höftpartiet.
Vi hamnar med en mittpunkt i bröstregionen som sedan i en rörelse beskriver en cirkel runt denna mittpunkt i själva tillslaget träffar cirkelrörelsen bollen som blir punkt efter att cirkeln avslutas med klubban på axeln.

Nu kommer vi till rytmen. Ett optimalt golfslag innehåller en rytmisk sekvens som börjar med adresseringen dvs. uppställning med fötternas riktning till målet greppandet av klubban och kroppens ställning. Fokusera på bollen tills slaget är genomfört.
Det vi övat in ligger nu lagrat i muskelminnet hela swingen ligger i detta eteriska minne. Det eteriska muskelminnet vet exakt hur swingen ser ut, det har den lärt sig under den tid som lagts ner på övningsstadiet och egentligen är det inget problem så långt.

Nu har vi ytterligare 2 faktorer som inverkar mer eller mindre.
Astralkroppen (själskroppen) och jaget.
Astralkroppen bär i sig känslor böjelser och begär, och påverkar swingen utifrån dagsform, om vi är harmoniska eller disharmoniska, aggressiva på dåligt humör o.s.v. Beroende  på hur vi kan styra våra känslor påverkar vi hela swingförloppet. Här finns övningsuppgifter att ta i tu med för var och en. Att tukta astralkroppen och lägga band på sina primitivare känsloområden görs av jaget.
I det här fältet finns det övningsområden där jaget kan påverka de lägre astrala delarna för att öva ödmjukhet och tålamod.
Den terapeutiska nyttan med golf kan naturligtvis diskuteras i tankar för eller emot så är det och därför tror jag man ska tona ner den delen och se det som ett trevligt inslag i den funktionsnedsatta personens fritid. Som med mycket annat är det en fråga om intresse smak och livssituation. Att tala om golfterapi kan i våra sammanhang (läkepedagogik och socialterapi) vara ovarsamt med tanke på källan. Däremot är det helt accepterat att ha golf som fritidssysselsättning.
Under de sista  tio åren har en allt mer tillåtande och accepterande hållning till socialterapin blivit möjlig, kanske för att  Steiner inte gett några direkta instruktioner för Socialterapin.
Kanske för att den ursprungliga delen av personer som introducerade Läkepedagogiken i Sverige så sakteliga går ur tiden och ett nytt förhållande till hela den Antroposofiska rörelsen börjar  skymta.
För att kunskapsvägen som Steiner angett ska ha ett fortsatt intresse för människorna bör nog Antroposofin leva i den tid som är förhanden och hitta uttrycksformer som är tidsenliga. Med detta följer inte att förkasta det som uppenbarar sig i det moderna samhället utan ta till sig det som kommer emot oss, förvandla det så att det blir en tillgång och möjlighet för nya spännande upplevelser. Läkepedagogiken och Socialterapin är inte en slutprodukt av en för evigt oantastbar och slutlig sanning.

Not: Källa
hänvisning till föredrag hållna vid majdagarna 2008