forum för socialterapi

Text: T.S.

Sent sjuttiotal

För omkring trettio år sedan blev integrerings tanken för de utvecklingsstörda en realitet.
Avvecklingen av vårdhemmen skulle ersättas med gruppbostäder, rätten till arbete  medförde att dagcenterverksamhet byggdes ut.
De vuxna förståndshandikappade (så var beteckningen då) fick rätt till bostad och arbete,
en rättighetslag (omsorgslagen) som trädde i kraft 1968. Det här var ett stort steg i humaniseringen av tillvaron för personer med funktionsstörningar. Sverige låg i framkant vid början av 1970 gällande dessa frågor i Europa.

Något nytt kommer till när en eller flera människor samlas runt en bärande idé. Den tanke som så småningom tog form har sin grund på Solbergahemmet i Järna. Solberga var utgångspunkten för det som senare kom att utvecklas till först en yrkessärskolegrupp och sedan till Klockargårdens dagliga verksamhet och Solängens inackorderingshem. Dessa verksamheter var integrerade i samhället. Den konkreta situationen var att jag var ansvarig för högstadieklassen vid det här tiden. Ungdomarna som nu skulle vidare ut i vuxenlivet behövde förberedas. Fyra pojkar var oplacerade. De ville lära sig snickeri, det fanns ingen yrkessärskola vid den här tiden i Järna. Deras föräldrar och anhöriga ville ha en fortsättning i den anda som deras barn hade haft under skoltiden på Solberga. Vad gjordes? Vi samtalade i kollegiet om situationen och kom fram till att inte utveckla en yrkessärskola på Solberga. Vi fann ett mindre båtsnickeri och en yrkesskollärare som fann iden intressant. Skolinspektören (Lennart Wessman) gav tillstånd till en treårig yrkessärskola med träteknisk inriktning, och så blev det. Under den här tiden besökte jag en del dagcenter runt Stockholm som var tillkomna efter den nya omsorgslagen. Dessa besök gav inspiration till en utveckling av arbetsmöjligheter för vuxna från en individuell synpunkt som tog hänsyn till var och ens förmåga och möjlighet till ett rikt och utvecklande arbetsliv.

Socialterapin växer fram

En lokal vid Järna kyrka var ledig. Det visade sig vara en textilfabrik som var till salu. Året var 1978 Sveriges textilindustri flyttade ut till lågprisländer och flera små textilfabriker lades ner. Kvar blev ett fåtal med specialsömnad.
Den aktuella textilfabriken låg centralt och var ur den synpunkten väl integrerad. Innehållet bestod av ett 50-tal symaskiner av olika märke och modell. Kvar var några sömmerskor som ännu inte hittat nytt arbete.
Järna konfektion hade sytt kläder till ett av de större modehusen i landet. För verksamheten var Jean Hellstadius direktör. Dir. Hellstadius ville sälja alternativt avveckla verksamheten. Själva huset ägdes av kyrkan och och var i ett bedrövligt skick. Lokalerna var gamla slitna och otidsenliga. En gång i tiden hade huset varit folkskola, och legat på annan plats i Järna. Senare hade skolhuset flyttat till sin nuvarande plats och byggts på med en våning. Namnet blev Järna kyrkskola.
Det var svårt att 1978 sälja en textilfabrik. Ett livsverk var till ända, där stod rad efter rad med symaskiner som lämnat ifrån sig tusentals plagg under årens lopp. Övertagandet skedde till allas belåtenhet. En sista kollektion av tyggarderober kom in, vilket dels gav de kvarvarande sömmerskorna arbete och ett välkommet bidrag till upprustningen av huset invändigt.

Verksamheten startade upp med ett snickeri, ulltrikåsömnad, ljusstöpning (Saltå) och vävstuga (utflyttad från Solberga).
Iden var att erbjuda lämpliga småföretag lokaler samt ev. utrustning mot att man i sitt företag tog emot en eller flera funktionshindrade vuxna i sin verksamhet, en omvänd integrering skulle man kunna säga. Det här var ett integrationsförsök som låg rätt i tiden i slutet på 1970 talet. Verksamheterna som deltog i försöket ställdes inför nya uppgifter, nämligen att införliva personer med olika problematik i en verksamhet som skulle försörja de anställda. Naturligtvis var det här ingen lätt uppgift och under åren som följde kom och försvann företag som provat den här iden. Ett företag som har klarat det hela är Werners snickeri som nu är inne på sitt 30-år med oss på Klockargården.

Begreppet Socialterapi var vid den här tiden inte utbrett i Sverige. Däremot levde ordet Socialterapi på kontinenten. I de Camphill orienterade boende och arbetsgemenskaperna blev bygemenskap ett begrepp och personerna kallades bybor. Dock med ett annat innehåll än vad som arbetades fram i Järna.
Under ett antal år i början av 1980-talet samlades några medarbetare från vuxenverksamheterna i Järna med inriktningen att studera, undersöka och framför allt formulera en idegrund för vad som senare kom att kallas den medicinska socialterapin.
Läkare och psykolog knöts till Klockargården men även lärare för att föra vidare en folkbildningsimpuls. Arbete – Medicinska terapier – Folkbildning blev resultatet och ett innehåll i den socialterapi som växte fram. Naturligtvis formades verksamheterna olika beroende på vem som startade och utvecklade de nya initiativen. Men grunden var gemensam, att genom social gemenskap verka terapeutiskt i boende, arbete och fritid. Genom den sociala hållningen och gemenskapen få hjälp, stöd och uppmuntran i det dagliga livet i sitt arbete boende och fritid. Få möjligheter att utveckla färdigheter att klara sitt liv efter de förmågor man har med sig till jorden. Få tillgång till folkbildning som kan ge en fortsatt inlärning och därigenom lära sig basal räkning, läsning och skrivning genom en pedagogik som för framåt. I möjligaste mån få tillgång till medicinska terapier – Läkeeurytmi, massage, målning plasticering, med stöd av läkare och psykolog. Socialterapin verkar i våra boenden och verkstäder så länge den lever i de människor som tagit på sig att vårda och utveckla de personer som har kommit till jorden med ett funktionshinder. Var och en med sitt särpräglade väsen ska kunna delta och få ett hölje i ett socialterapeutiskt sammanhang.

I utkanten av iden kom frågan upp, hur ser en arkitektonisk utformning ut, som skulle kunna bilda ett hölje för det innehåll vi nu talat om? En spännande och intressant fråga. Vi kom snart att växa ur vår “folkskola” och började fundera på att bygga en större och mer ändamålsriktig byggnad. Den gamla folkskolan hade charm men var dragig, kall och hade dåligt med hygienutrymme. En behovsskiss togs fram där alla som ville kunde ange önskemål och nödvändigheter som skulle vara av värde. Ett hus är så mycket mer än väggar och tak. Utformningen av det yttre och inre  har  betydelse för trivsel och trevnad. Eftersom det nya Klockargården skulle innehålla flera olika verkstäder, matsal och kök, kontor, skolrum och butik var det  viktigt att dessa placerades och utformades på ett så dynamiskt sätt som möjligt. De olika rummen skulle kunna innehålla många olika verkstäder i framtiden. Uppvärmning och ventilation var en annan del. Efter många möten och genomgångar hade vi fått en bild av hur det skulle se ut. Vi hittade så småningom en arkitekt som var villig att tillmötesgå de specifikationer vi önskade. Så fick vi tillslut ett hölje som levde upp till våra förväntningar.

”Socialterapin riktar sig till vuxna personer Socialterapi är en arbetsmetod och ett förhållningssätt som riktar sig till vuxna personer i behov av själslig vård. De kan vara omsorgstagare eller personer med psykiska besvär av olika slag. Socialterapi verkar ut ur en helhetsmiljö som omfattar såväl boende som dagverksamhet och fritidsverksamhet. Detta  skapar goda förutsättningar för en terapeutisk miljö.
Socialterapi har sin utgångspunkt i läkepedagogiken, som utarbetats av Rudolf Steiner. Läkepedagogiken tillämpas när det gäller barn i behov  av själslig vård. En av grunderna är baserad på att ”Jaget” alltid är friskt, men verktyget kroppen, och organen, genom vilket jaget verkar kan vara skadade. Socialterapi ger olika former av individuellt utvecklingsstöd till den vuxna människan, som p.g.a själsligt eller fysiskt handikapp inte kan forma sitt liv utan stöd och hjälp från andra människor.

Inom socialterapin finns möjligheter till yrkesinriktat arbete
Varje människa är unik och har en begåvning, en särskild kvalitet. Det gäller att söka sig fram till denna och utveckla den så långt det är möjligt. Inom socialterapi finns möjligheter till yrkesinriktat arbete, medicinska och konstnärliga terapier, folkbildning mm. Detta för att så långt det är möjligt främja ett självständigt, integrerat liv med social gemenskap. För den ”friska” människan är arbetet och yrket en viktig faktor i livet, detta gäller i lika hög grad den av olika anledningar störda personligheten. Yrket eller inriktningen mot ett yrke har en identitetsstärkande inverkan.

Att utvecklas inom ramen för sin förmåga.
Det enklaste yrke eller syssla kan vara början till en inre utveckling som långt senare når sin fulländning. Viktigt för varje människa är upplevelsen av att han eller hon behövs. För att utvecklas som vuxen är det konstnärliga övandet en viktig del för att uppnå en inre balans. Det krävs en mångfacetterad palett av arbetsträningsmöjligheter och hjälpmedel, samt boendeformer som är lyhörda för den enskildes behov av utvecklingshjälp. Att utvecklas inom ramen för sin förmåga är uppgiften för socialterapi, än om det rör sig om ett livslångt handikapp.”