forum för socialterapi

Inledning TS

Det finns en bild som gjort ett outplånligt intryck  på mig. Det var en waldorflärare som hade med sig ett frö från en björk till klassen. Han visade upp det lilla fröet med sin kärna och båda vingar. Så sa han, det här är ett björkfrö om detta lilla frö kommer i jorden, får rätt jordmån regn och sol kommer det att utvecklas till en stor björk efter några år.
Det märkliga är att det inte kan bli en ros, en ek eller al. Det blir en björk. Osynligt i detta lilla frö finns idén björk införlivad. Så växer björken och tar emot värme från solen som den lagrar i sin ved. En dag huggs björken ned och blir till ved, när vi nu eldar ger björken ifrån sig den solvärme den tagit emot och lagrat under årens lopp. Denna bild var för mig så levande, så intressant. Jag mötte metamorfosen genom den levande bilden. Förvandlingens underbara upplevelse i en andlig bild, hur det andliga verkar och gestaltar genom materien.
Fler av er har säkert upplevt något liknande.

De läkepedagogiska instituten var många gånger isolerade från samhället. Därigenom kunde man avskärma barnen från skadligt inflytande i pedagogiskt avseende. Det gick att strukturera dagen ur ett läkepedagogiskt perspektiv.
Här ingick genomtänkt arkitektur, mat som lagades i huset utan allt för skadliga kemiska tillsatser ex.v. salicylsyra (Feingold), radio och TV undveks i husen. En rad olika moderna artiklar avstod man ifrån för att möjliggöra en terapeutisk miljö. Detta kan verka tokigt och världsfrånvänt, men hade trots detta en stark positiv teraputisk inverkan. Var tid har sin verklighetsuppfattning om vad som är rätt och fel, framförallt vad som inte är korrekt och passande att tänka och göra.
Ett exempel på detta är barnhandlingen som genomfördes på söndagarna klockan tio. Denna kulthandling som är förankrad i en andlig syn på livet har en alldeles tydlig inverkan på barn med neurotiska diagnoser. Barnhandlingen äger rum i ett för stunden inrättat och gestaltat rum. Rummet omges av röda gardiner från golv till tak. I ena fonden finns ett altare med tända ljus och en bild av Kristus. Det är endast de tända ljusen som ger ett svagt sken i handlingsrummet. Barnen samlas utanför i en hall, var och en tas i hand innan de går in och tilltalas med orden ”Du vet att du går till en handling som skall lyfta din själ till världens ande”. Barnen samlas nu med sina vuxna medhjälpare stående i en ring. Därefter  leder en lämplig person själva handlingen i en rituell ceremoni. Varje barn tilltalas ytterligare en gång personligen. Det är en stor gåva att ha varit med och sett hur barn som annars skriker, biter sig och är oroliga, under denna stund ca. 20 minuter står alldeles stilla och följer innerligt det som sker. Denna kvalité är så väsensskild från mycket av det som vårt samhälle erbjuder för den här gruppen barn. Jag kan inte vetenskapligt belägga denna upplevelse. Den är sublim och subjektiv men ändå så uppenbar. Denna handling talar till det andliga i barnet, det andliga i barnet är alltid friskt. Organet som det andliga verkar genom kan vara skadat men aldrig jaget. Steiner gör liknelsen med en krossad spegel som ger en vrångbild av det den speglar i förhållande till en hel spegel. (Föräldrar och anhöriga bejakade denna handling för barnet) Tyvärr har handlingen avvecklats på något hem då den anses för utmanande och manipulerande.
Skoldagen började med en samling där ett veckospråk eller dikt reciteras och därefter musik på lyra och eller flöjt. På detta sätt började och slutade dagen, med gemensam samling alltid väl strukturerad med recitation av en dikt som anknöt till den aktuella årstiden. Alla barnen stod i ring med stöd av en vuxen i de fall det behövdes. Efter samlingen gick barnen till sina skolklasser eller till basterapi för undervisning eller behandling av olika slag. Dagen var starkt strukturerad, genom strukturen kunde barnens oro och ensidigheter dämpas, de vilade i den rofyllda genomtänkta terapeutiska omgivningen.

Kulturlivet blomstrade ofta på instituten där spelades i orkester, en del sjöng, spelade teater.
Terapier som läkeeurytmi, målningsterapi, modellering, kopparsmide och ridning för att nämna  några av de olika terapeutiska hjälpmedlen låg till grund för den läkande och rehabiliterande verksamheten.
Läkepedagogiken har rönt framgångar och blivit en accepterad metodik för behandling av olika funktionshinder.
Ref. Ingrid Liljerot Göteborgs universitet. En idé och dess utveckling.
Många föräldrar var tacksamma, intresserade och engagerade i det läkepedagogiska arbetet. Vi som var delaktiga i vården av barnen mötte föräldrar som var oerhört tacksamma för den avlastning som placeringen utgjorde. Det var föräldrar som var förbi av trötthet och psykisk misshandel men ändå kände skam att lämna bort sitt barn. De märkte att efter år av svårigheter med myndigheter, var det en lättnad trots allt att lämna över ansvaret till ett läkepedagogiskt hem. De upplevde att barnet blev mer harmoniskt och lugnt om än själva handikappet kvarstår livet ut. Genom denna miljöterapi och läkepedagogik upplevde många föräldrar att deras barn var på väg i en positiv utvecklingsriktning att kunna hantera sitt funktionshinder.

Övergången från det läkepedagogiska till det socialterapeutiska sker i 20-års åldern, man blir vuxen. Den vuxna människan kräver något annat än barnet. Nu gäller arbete, folkbildning, boende och fritid.
 Allmänt skedde en mindre revolution 1968 då omsorgslagen i sin första tappning infördes. Personer med utvecklingsstörning får laglig rätt till vård, boende, sysselsättning och utbildning efter ett enastående förarbete av Karl Grünevald verksam vid Socialstyrelsen. Avvecklingen av de stora institutionerna påbörjas. Mindre enheter i form av inackorderingshem skapas. Var och en ska ha eget rum med kokmöjligheter. Dagverksamhet i form av dagcenter blev en rättighet. Sedan 1994 gäller Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), med en del ändringar däremellan. Från att förstora handikappet och förminska människan. Till att förstora människan och förminska handikappet.

Tio år efter omsorgslagens införande togs de första stegen i Järna till en formulering av en Socialterapeutisk impuls.
Boendet utformades efter den enskilda människans behov av hjälp, stöd och social samvaro. En del önskade lantlig miljö, andra ville bo i samhället med närhet till affärer och sociala arangemang. En del ville lära sig att handla och sköta sina inköp efter egen förmåga. Lära sig att laga mat, tvätta, städa ja allt det som är normalt, normaliseringen inträder i form av socialterapi. Det anormala i form av inspärrning, exkludering, förminskning av människosjälen bryts i en väldig våg av förnyelse och inkludering. Andra kunde av olika skäl inte ta del av integrering. Deras öde var alltför belastat av svårigheter i detta jordeliv.
Individuellt liv i gemenskap, en föräldraförening bildades 1993 i samband med att Ensjöholms by i Norrköping skulle utvecklas vidare. Uppgiften för föreningen var och är att tillvarata enskilda anhörigas behov av hjälp och stöd att hitta rätt behandlings-boende-daglig verksamhet för barn och vuxna personer med funktionshinder. Boendeformen är den viktigaste delen att lösa. Sedan kommer den dagliga sysselsättningen, helst båda dessa delar samtidigt.
Det är den senare delen, arbetets betydelse jag vill gå närmare in på.

Slutet av 70-talet.

Det var föräldrar till ungdomar som ställde frågan ”Vad händer nu med min son/dotter när skoltiden är över och vuxenlivet skall ta vid.” Finns det någon fortsättning in i vuxenlivet?
Med en inriktning och omhändertagande i den anda vi har upplevt på den läkepedagogiska skolan. Många föräldrar hade upplevt den osynliga mänskliga kärleken och stämningen som fanns i läkepedagogiken. Varje barn blev synlig-gjort, fick ett omhändertagande på det personliga planet. Något av detta önskade man skulle fortsätta in i vuxenlivet.

Ett av de första integrerade boendena i samhället var Solängen. Järna gamla prästgård var till salu. Första gången jag såg den gamla prästgården med sin tiondebod, flygelbyggnader, uthus och stora trädgård var en solig dag i maj. Den låg där, vackert inbäddad i försommargrönskan. Platsen, husen allt var perfekta för ett inackorderingshem, beteckning på boende i slutet av 70-talet. Det lyckades oss att få köpa denna sörgårdslycka. Några pengar fanns inte, men en enorm entusiasm och med en god portion tur lyckades köpesumman lånas upp av en lokal bank som trodde på idén. Två familjer flyttade in och ett omfattande renoveringsarbete satte igång. Ritningar togs fram för 6 boendeplatser, vilka godkändes av Socialstyrelsen, genom SPRI:s åtgärdsprotokoll.

Det finns speciella stunder i livet då mer eller mindre stora beslut kommer till och idéer skapar något nytt i den fysiska och i den personliga sfären. En inkarnation, en födelse skulle man kunna uttala det som.

Jag hade fått en idé till arbetsplatser för personer med funktionshinder. I Järna fanns och finns flera små hantverksföretag. Hur vore det att skaffa en större lokal, erbjuda småhantverkare en plats för sin verksamhet, hjälp till maskiner och på det sättet skapa ett hantverkshus där varje enskild verksamhet bereder plats och arbetsuppgifter för personer med funktionshinder, mot en ersättning.
Under en rast på skolan där jag undervisade ringer jag upp Karl Grünevald dåvarande medicinalråd och ikon på Socialstyrelsen. Det otroliga sker, han svarar själv. Jag berättar vem jag är och vad jag har på hjärtat. Karl berättar att han just är hemkommen från USA där han sett och besökt en handelsträdgård som integrerat funktionshindrade i sin verksamhet. På min fråga om han kunde ge tillstånd till utvecklandet av daglig verksamhet enligt mina idéer svarade han, Ja sätt igång. Georg Malmsten på SPRI får godkänna lokalerna för boende. Så gick det till på den tiden. Detta samtal förändrade hela mitt liv på ett ögonblick. Karl G. kände till de läkepedagogiska hemmen och hade en del synpunkter på verksamheternas innehåll, bl.a. motståndet till integrering. Det rådde en viss schism mellan de stora pionjärerna i Järna och Karl. G, vilket spillde över på en del medarbetare. Kanske var Karl intresserad av att bryta motståndet mot integrering genom att ge tillstånd för klockargårdens konceptuella innehåll. Det fanns från något håll en aversion mot samhället och dess makthavare. Vi skulle klara oss själva helst utan inblandning utifrån med hjälp av föräldrar och anhörigas ekonomiska stöd. Dessa idéer fick överges när verklighetens bisterhet stod för dörren.

Gamla kyrkskolan i Järna där Järna konfektion varit verksamt i många år var till salu. Tekoindustrin lämnade Sverige för lågpris landet Portugal. Jean Hellstadius hade med hjälp av många sömmerskor sytt kjolar mm. till Hennes. Nu var det slut på det hela, fyra sömmerskor var kvar, samt en hel drös med symaskiner, tusental knappar, dragkedjor. Jean ville ha hundratusen kronor försitt livsverk, själva huset ägdes av kyrkan. Jag minns mitt första möte med Jean. Han stod på stentrappan till Järna konfektion klädd i en brun kostym med näsduk i bröstfickan. Hans ansikte var fårat, en mustach som grånat av ålder men välansad och prydlig.  Solbergahemmet kände ett visst ansvar för fortsättningen av elever som slutat och inte hittat en fortsättning i vuxenlivet. Stiftelsen Klockargården bildas och beviljas ett lån av Solbergahemmet till köpeskillingen av Järna konfektion. Turligt nog fick vi genom Jean en förfrågan från Hennes/Mauritz att sy fyratusen klädgarderober i tyg.Tack Jean för att du trots sjukdom lotsade oss genom denna process. Inkomsterna för garderoberna räckte till nödvändig målning och reparation. Så var det hela igång med snickeri, ljusstöpning, vävstuga, ullsömnad och stickeri. Senare kom skomakeri till. Nio platser i dagcenter blev tillståndet utfärdat till. Platserna fylldes snart av personer från Saltå arbetsskola och Solbergahemmet.

Arbete – medicinska terapier – folkbildning

Under några år växer nu fram ett koncept för den medicinska Socialterapin. Genom antroposofiskt orienterad läkare och läkepedagog har vi nu regelbundna läkarkonferanser där vi tar upp personers olika behov ur ett medicinskt perspektiv och anpassar terapier efter behoven.
Folkbildningen utgör en fortsatt undervisning i läsning, skrivning och räkning. Det har visat sig att läsningen kan komma igång längre fram i livet. Det är naturligtvis viktigt i integrationshänseende att kunna basal räkning och förstå pengars värde, som att kunna läsa hjälpligt. Sedan flera år tillbaka kommer särskollärare till klockargården och undervisar de som vill få en fortsatt folkbildning. Genom denna förlängda skolgång har någon lärt sig läsa, andra upprätthåller sina tidigare kunskaper.
Pionjärtiden på gamla Klockargården präglades av engagemang, arbetsglädje och kreativitet. Studier i antroposofi har hållits levande under alla år. När det gäller terapeutiska behandlingsformer har vi kunnat erbjuda läkeeuretmi, målningsterapi, bothmergymnastik, talgestaltning och formteckning under olika perioder.
Under ledning av läkare och läkepedagog. Numer är det boendena som ombesörjer det medicinska behovet. De konstnärliga terapiformerna är grunden i socialterapin när det gäller att utveckla den mänskliga själen, att skapa balans och utveckling av det egna jaget. Arbetsdagens struktur är viktig. För att undvika oro, aggressivitet, nedstämdhet försöker vi gestalta dagen med vissa hållpunkter. Varje morgon samlas alla för en morgonsamling då vi läser ett språk/dikt som förbinder själen med årstiderna och årsloppets högtider. Vidare berättas det vad som sker under dagen, var och en tilltalas och får veta var den skall arbeta osv. Om någon fyller år dukas det  speciellt för honom eller henne i matsalen, man får en ros, vi andra sjunger och hurrar. Alla blir uppmärksammade och tilltalade. Måltider och kafferaster ligger på bestämda tider. Allt för att minska oro och osäkerhet. Till jul och Mikaeli har vi högtidsteman.

”Arkitektur, materialval, inredning och färgsättning har en mycket stor inverkan på
människan. Likaså har medvetet gestaltade trädgårdsparker, områden för promenader
samt t ex närhet till vatten, en stor betydelse för det själsliga välbefinnandet. Därför lägger
vid stor vikt vid en estetisk tilltalande miljö såväl inomhus som utomhus.” (Ur kärnvärden)

Efter några år på gamla kyrkskolan och efter att vi förstått att socialterapin hade en framtid i Sverige började jag tillsammans med arbetstagare och medarbetare skissa på ett hantverkshus utifrån följande komponenter.

Flexibla möjligheter för olika hantverk med meningsfullt innehåll.
En arkitektonisk utformning som tillvaratog perspektiv utifrån tanke, känsla och vilja. Med människans välmående i centrum.
En klimatsmart uppvärmnings form.
En plats med gångavstånd till kommunikationer.

Ett hus är så mycket mer än väggar och tak. Utformningen har  betydelse för trivsel och trevnad.
Omsorg, skönhet och förnuft, var utgångspunkten vid byggandet av  huset. Vi mår bra eller mindre bra beroende på hur huset utformas i det yttre och i det inre. Sju timmar per dag, fem dagar i veckan, två hundra dagar per år, sätter sina spår. De som ska vistas i huset så många dagar bör få känna sig bekräftade i ett hölje som kan ge omsorg skönhet och kärlek. Eftersom det nya Klockargården skulle innehålla olika verkstäder, matsal och kök, kontor, skolrum och butik var det  viktigt att dessa placerades och utformades på ett så dynamiskt sätt som möjligt. I de inre rummen tog vi hänsyn till hur solen faller in i rummet. Var kommer skuggorna under dagen. Hur möter vi varandra. Var uppstår samtal. Var uppstår irritation. Var sluter vi cirkeln som ger trygghet. Är det linjerna som utgör rummet, eller rummet som utgör linjerna? Två olika sätt att se på verkligheten. Eller som någon formulerat det; fågeln flyger inte genom luften. Fågeln flygs av luften, därför att luften är medskapare av fågelns form. Fisken simmar inte i vattnet, fisken blir simmad av vattnet därför att vattnet har gett fisken dess form. I inledningen tog jag björkfröet som exempel. Det lilla björkfröet som bär inom sig hela idén björk. Det lilla fröet växer inte självt, det är jorden, solen och regnet som växer björken. Det är metamorfosen. De osynliga krafternas förvandlingskonst. Björkens trä kan bli ett vackert bord och härigenom glädja människan.
Jag träffade till slut en arkitekt som var villig att lyssna på byggherrens önskemål. Så växte byggnaden fram, väl anpassad för sin tid och för framtiden. Varje detalj i huset var väl genomtänkt med bergvärme, värmemagasin i vinterträdgården, hantverkslokaler runt en innergård. Stora ljusinsläpp i söder med uteplats. De olika lokalerna har nära kontakt och kan hjälpa varandra om så behövs. Under byggets gång steg under en period räntorna till helt vansinniga siffror. På något sätt hade vi högre makter med oss och kunde rida ut stormen. Bland annat en Landstingsborgen och en god bankkontakt. Byggnaden är tjugo år efter sin tillkomst fortfarande helt modern och fyller kraven för daglig verksamhet.

”Datorn som verktyg
efter var och ens förmåga,
för att möta var och ens behov.”

Insikt och datorns möjlighet efter var och ens förmåga för andras behov.
Det hela började under sena åttiotalet. Klockargården fick en ansökan från en man med autism liknande diagnos. Han hade varit vaktmästarhjälp på en skola i Stockholm under något år men situationen blev ohållbar. Han började arbeta hos oss med enklare kontorssysslor. Vi hade börjat datorisera vårt kontor med de första Atari datorerna som hade grafiskt gränssnitt. Vi kan kalla personen för Stefan. Stefan visade en viss nyfikenhet för de nya elektroniska instrumenten. Under samma tidsepok som detta utspelade sig hade några personer börjat studera R.S nationalekonomiska kurs samtidigt som vi praktiserade våra studier med att starta en bankliknande verksamhet, Fria Kulturfonden. Efter en tid hade vi en kunddatabas på cirka ettusen namn och adresser som låg i skriftlig form. Det här behövde få struktur och läggas in i en databas. Det slog mig att detta kunde vara ett arbete för Stefan.
Efter att ha förberett en databas med en enkel manual, grepp för grepp, började en inlärningsperiod som Stefan var helt med på. Snart kunde han själv skriva  namn adress och de uppgifter som behövdes. Det otroliga var att Stefan skrev  samtliga adresser helt rätt, inte ett stavfel. Hans funktionshinder passade synbarligen för liknande uppgifter. Så småningom slutar han hos oss och får arbete på ett skolbibliotek. Detta var upptakten till startandet av en ny verksamhet med inriktning på data – kommunikation. Insikt flyttade in till lokaler i Södertälje. En takvåning vid vattnet, centralt och helt integrerat bland andra kontorsverksamheter. Med ganska enkla medel plockade vi ihop en komplett serverlösning bestående av webserver, e-postserver, domänserver samt ett intranät. Det hela byggdes med Linux komponenter som är ett fritt operativsystem liknande Unix. Åtta personer arbete här under lika många år. Vi erbjöd utbildning i tangentbords träning, databashantering och stansning, drev ett antal webb hotell, BBS med möjlighet till forum. Vi var kanske lite tidigt ute, men lade grunden för vad som skulle kunna bli en realitet i framtiden. Med tanke på att Sveriges kommuner scannar in sina fakturor för elektronisk arkivering så förstår var och en vilken framtida möjlighet det ligger i detta arbetsområde.

Ett annat stort område för arbetstillfällen är montering förpackning demontering. Inget nytt men utvecklingsbart.
Integrering i mindre företag och verksamheter ger redan nu en icke oväsentlig del av arbetsmöjligheter.
Service verksamheter i form av trädgårdsskötsel, utkörning av varor, driva en ekologisk butikskedja. Här sätter endast fantasin och människan gränsen.

”I en vuxens människas liv intar arbetet en central plats. Att hitta en gemenskap, att få
känna sig behövd, att hitta en meningsfylld uppgift, är särskilt viktigt för en person med
funktionshinder. Genom detta blir funktionshindret relativiserad och personen får möjlighet
till ett skapande och rikt liv.”  (Ur kärnvvärden)

Spännvidden av funktionshinder är enorm. Från de som med hjälp och stöd genom hjälpmedelsutveckling kan delta i en produktion till dem som är oerhört begränsade och kanske klarar av att sitta med och titta på en kortare stund. Den sistnämnda gruppen, har behov av medicinsk teraputisk hjälp och ständig tillsyn.

Målet i vårt arbete är att göra handlingar förutsägbara, föreställningar hanterbara och sinnevärlden begriplig.
Att dela in  i grupper kan vara knepigt då varje individ är unik med sina speciella möjligheter och brister. De allra svagaste behöver inom överskådlig framtid hjälp och stöd i livet av andra människor. De som med hjälpmedel kan utföra en för samhället efterfrågad tjänst eller tillverkning har stora möjligheter i en framtid om man bor och lever i ett samhälle som vill värna om denna grupp. Det öppna och moraliskt mogna samhället, som tar hänsyn till alla individer har störst möjlighet att utvecklas vidare i detta avseende. Det är ingen självklarhet att personer med funktionsnedsättningar får den enastående hjälp som vårt land ger. Det är ett stort ekonomiskt åtagande, men också en tillgång om ekonomi finns. Yrkesverksamma inom vård och omsorg torde vara fler, än de som söker och har behov av stöd och service.

Samförstånd som drivkraft för samarbete.

Nästa projekt var av samarbetsinsikt. Solåkra, Saltå by och Klockargården tre olika verksamheter men kallade sig för socialterapeutiska. Vi tre hade under en längre tid arbetat med förpackning, montering och kuvertering bland annat. Från Klockargårdens sida ville vi flytta ut den verksamheten från oss och hitta ett samarbete med de andra instituten för att renodla denna sektor. Grannhuset till Klockargården ProCace var till salu och passade utmärkt för vårt samarbete. Här växte nu fram en verksamhet med 25 platser som var skräddarsydd för våra intentioner. Nu möts arbetstagare från Solåkrabyn, Saltå och Klockargården för att gemensamt möta näringslivet på alvar. Genom annonsering lyckas vi få in det ena arbetet efter det andra. Genom mängden uppdrag kunde vi utveckla ett logistikcenter för ett tjugutal dagliga verksamheter i Stockholms län. Därmed kunde vi bidra med arbetsuppgifter för långt fler arbetstagare än våra egna. Verksamheten omsätter i dag ca. en miljon kronor. Och utvecklas hela tiden mot nya mål. Det ligger i vissa fall en styrka i samarbete på området daglig verksamhet. Nya försäljningsvägar genom internet butiker ger oss möjlighet att nå nya arbetsområden och knyta dessa  till vår verksamhet. Daglig verksamhet i den här omfattningen fordrar medarbetare som är fokuserade och inställda på näringslivsfrågor, kan tala och ta kontakt med företag i behov av packnings och monterings hjälp. Det fordras framåtanda och go. Utvecklingen för den här gruppen personer är otrolig. Vem kunde ana på 60-talet att det fanns en sådan otrolig resurs på våra anstalter Vipeholm i Lund, Salberga i Sala, Källshagen i Vänersborg och Västra Mark i Örebro där den dagliga sysselsättningen ofta bestod i att flytta en skottkärra med sand från den ena sidan av rastgården till den andra, lite överdrivet.

”Anstalterna uppfördes ofta på landsbygden där de intagna levde sina liv utan att någonsin behöva lämna området. Vården på anstalterna var medicinskt inriktad och man satsade litet eller inte alls på att stimulera och aktivera patienterna. Vården var till stor del inriktad på förvaring och att skydda omvärlden från att se dessa individer. Det fanns varken tidningar eller radio på avdelningarna, inga leksaker på anstalterna för barn. Den påtvingade sysslolösheten  var total och man var helt isolerad från omgivande samhälle. Ensamheten var stor trots att patienterna var många. Följden blev bisarra beteenden, självdestruktivitet och depression. Det var vanligt med tvångsbälten, inlåsning på isoleringsrum och kroppslig bestraffning. Patienterna sov i stora sovsalar och många tvingades vara sängliggande hela dygnet. Hygienen sköttes enligt löpande band-principen. Det var inte tillåtet med egna kläder eller personliga ägodelar. Patienterna intog all mat med sked eftersom kniv och gaffel ansågs för farliga.”

När vanliga, snälla människor möter en sådan kultur, så är man först förskräckt sedan passiv och i värsta fall efter en längre tid delaktig. Institutionskulturen avtrubbar oss och det som ur moralisk synpunkt är förkastligt blir till en själslivets brutalisering om inte en korrigering infinner sig. När något gått för långt, har blivit institutionaliserat är nog den enda möjligheten att bryta en nedåtgående destruktiv ström att lägga ner eller radikalt riva hela huset.